Ljusare även i februari

I går tog jag en löprunda direkt när jag kom hem, gjorde "Stora rundan" och började med att värma upp i 9 min med rask promenad på snöig och isig väg. När jag kom ut på den större grusvägen körde jag igång och försökte springa efter pulsklockan och Maffe-metoden. Helt klart kan jag springa långt när det går så l-å-n-g-s-a-m-t men det blir lite trist. Lyssnade på radion så jag hörde inte klockans pipanden utan fick försöka hålla koll, blev lite svårt när ljuset försvann.... men, men det var bara på med pannlampan som gällde! Resultatet blev att det i varje fall gick snabbare att springa än att gå men så väldigt mycket mera blev det inte hmmmmm. Det positiva var att jag fick springa i lite dagsljus - härligt att se hur snabbt det vänder - och att jag sprang (jag Thérèse!) i 47 minuter!
För de som är vana löpare låter det inte så mycket men för mig är det en enorm prestation med tanke på att jag knappt sprungit alls tidigare bortsett från skolan och några enstaka löprundor i slutet av 80-talet. Sedan i höstas har jag lärt mig massor, framför allt gällde det att komma över motståndet mot att springa och sedan att lära mig springa. Har alltid tyckt att det låter så korkat med "gå 3 min, spring 2 min, gå 3 min" etc etc men nu hade jag ett program att följa och med tanke på målet - Tjejklassiker 2009 - där Lidingö Tjejlopp ingår så är det bara "just do it" som gäller och det fungerar!
Till sist - den nya stegräknaren har inte en säkerhetslina ;-)